Bröttjärnaån

Reservatet består av den bäckravin som omger ån. Ravinen har skurit sig djupt ner genom älvsedimenten till moränen. Det är väldigt frodigt och döda träd ligger huller om buller.

Ravinen har tidigare nyttjats för hackslog (slåtter) och bete. Sedan jordbruket upphörde har ravinen vuxit igen. Skogen innehåller rikligt med död ved, både stående och som lågor. Det finns en stor trädslagsspridning där lövträden dominerar. För att förhindra att området växer igen till granskog har ett stort antal granar ringbarkats. De flesta har sedan dött och fallit.

Den rikliga mängden med död ved ger goda förutsättningar för vedsvampar och lavar. De fåglar som är beroende av gamla träd och stående död ved för bobygge gynnas, liksom insekter som lever i död ved i olika stadier av nedbrytning. Här kan man också stöta på bäver, eller spår av den.

Bröttjärnaån har haft en kvarn vid mynningen till Dalälven och det finns fornlämningar som visar på ett tidigare hyttområde, med spridd slaggförekomst i åns botten. Det finns fornlämning och kulturlämning som tyder på att människor förr har bott i närområdet, både öster och väster på höjdplatåerna med närhet till ån och älven.

Du når reservatet genom att köra på den åkerväg söderifrån som går fram till järnvägen. Vägen kan vara lerig vid blött väder. En reservatsskylt med karta finns där det finns plats för enstaka bilar. På sensommaren är vegetationen mycket frodig i ravinen och det kan vara svårt att ta sig fram, även på strövstigen. Nere vid älven finns det fina rastplatser och det går oftast att gå en rundslinga längs älven tillbaka till bilen, men visa hänsyn och gå inte i växande gröda.