Nedgrävning av djur

För att undvika risk för spridning av smittsamma sjukdomar måste döda djur tas om hand på ett säkert sätt. 

Nedgrävning/begravning av döda djur och delar av djur utgör bland annat risk för smittspridning. Förutom smittspridningsrisken utgör döda djurkroppar eller delar av dessa även en risk för att vatten kan bli förorenat i det område där nedgrävning sker.

Produktionsdjur och häst

Generellt gäller att alla produktionsdjur inklusive häst som inte är avsett som livsmedel ska samlas in för destruktion i godkänd anläggning. Det är Svensk Lantbrukstjänst som har hand om insamlingen och transporten i Dalarnas län.
Anmälan om hämtning ska du göra till särskild transportör som Svensk Lantbrukstjänst har avtal med. Efter överenskommelse kan transportören även utföra avlivningen.

Undantag

Det finns undantag från kravet på insamling och destruktion, där du kan gräva ner död häst, men då krävs att:

  • Hästen har självdött eller avlivats utan misstanke om smittsam djursjukdom. Läs mer på jordbruksverkets webb. 
  • Du väljer lämplig plats enligt kommunens instruktioner och att du fyller i och skickar in blankettern i högerspalten  Skicka även med en karta där du markerar var du tänkt gräva ner hästen. 

Att tänka på när du väljer plats

Bebyggelse

Nedgrävning bör endast ske på jordbruksfastigheter, och inte i närheten av bebyggelse. Avstånd till bostadshus och allmän bebyggelse bör vara så stort som möjligt, och platsen bör ligga så till att allmänheten, lekande barn och djur inte lockas dit. Det är dock svårt att ge generella riktlinjer eftersom förhållanden kan skifta mycket. Nedgrävning av större mängder djurkroppar bör dock inte ske närmare än
200 meter från allmän bebyggelse. Du bör också tänka på hur bebyggelsen kommer ligga i framtiden.  Vissa smittämnen (däribland mjältbrandssporer) är långlivade och kan finnas kvar i jorden många decennier efter nedgrävningen.

Skydda vatten

Du bör undersöka vilka platser som är lämpliga för nedgrävning  så att det inte är risk för förorening av vattentäkt, vattendrag eller grundvatten. Följande bör du ta hänsyn till:

  • Dricksvattenbrunnar. Avståndet från nedgrävningsplatsen till närmaste vattentäkt eller bostad bör vara minst 150 meter, helst 300 meter. Avståndet
    mellan platsen och brunnen bör motsvara grundvattnets transportsträcka under minst 2-3 månader. Platsen för nedgrävningen bör inte ligga inom skyddsområde för kommunal dricksvattentäkt.
  • Ytvatten. Avstånd till vattendrag, sjö eller kända dräneringsledningar bör vara minst 30 meter.
  • Topograf. Marken bör vara plan. Nedgrävningen bör ske på en torr, solig plats med genomsläppliga jordlager (sand, grus eller morän). Det är inte lämpligt att gräva ner hästen i en fuktig sänka.
  • Grundvatten.  En säkerhetsmarginal bör finnas så att avståndet från botten av graven till högsta grundvattenyta under året är minst 1 meter. Detta för att skydda grundvattnet mot exempelvis smittämnen eller förhöjda halter av näringsämnen.
  • Berg. Djurkroppen får under inga omständigheter läggas direkt på berggrunden. Minst 1 meter lösa jordlager bör finnas mellan djurkroppen och berggrunden.

Anvisning: Gräv en 3,5 meters djup grop på tilltänkt plats. Om du inte stöter på berg på kan platsen användas. Vänta minst ett dygn. Har inget vatten runnit till kan platsen användas.

Placering bör ske på en höjdpunkt i terrängen, det vill säga ej i svacka eller grop. 

 

Övrigt

  • Om du vill gräva ner djuret på någon annans mark eller inom 5 m från fastighetsgräns till annans mark måste du ha ett godkännande från den som äger marken.
  • Du får inte gräva ner djur vid en fornlämning utan tillstånd eller samråd med Länsstyrelsen Dalarna. På Riksantikvarieämbetets karttjänst Fornsök (www.fmis.se) kan du hitta samtliga registrerade fornlämningar.
  • På www.ledningskollen.se kan du få information om eventuella ledningar som finns på fastigheten.

Att tänka på vid nedgrävning

  • Kroppen bör kalkas innan du gräver igen hålet. Kalkningen har en bakteriedödande effekt. Om kalkningen ska ha effekt ska det vara rikligt med kalk, kalklagret ska täcka kroppen. Vanlig lantbrukskalk fungerar bra.
  • Du ska gräva ner hästen  innan förruttnelsen har börjat. Sommartid ska du gräva ner hästen genast när hästen har dött. Vid låga temperaturer kan en viss begränsad tid accepteras om du förvarar kroppen på
    lämplig plats och har daglig tillsyn över den.
  • När du gräver ner djuret ska du göra detta så att vilda djur inte kan komma åt den. Detta innebär att kroppen bör täckas med minst 1,5 meter jordmassa. Om du placerar stenar på den återfyllda gropen är 1 meter jord ovan kroppen tillräckligt. För en normalstor häst behövs en grav som är ca 2 – 3 meter bred och ca 2,5 meter djup.

Vilda djur

Vilda djur omfattas inte av kravet på insamling och destruktion. Men misstänker du att djuret bär på en smittsam sjukdom ska du kontakta Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA).

Slaktrester från jakt

Slaktavfall från vilt, till exempel älg eller rådjur, får lämnas kvar i skogen.

Avfallet kan locka rovdjur, husdjur och skadedjur. Lämna det därför inte i närheten av motionsspår, vandringsleder eller bostadshus. Avståndet till bebyggelse ska vara så stort att det inte riskerar att skapa olägenheter (ett riktvärde är minst 2 km).

Närmare än 2 km från bostäder ska slaktavfallet grävas ned så djupt att det inte kan grävas upp av rovdjur. Det ska inte läggas i närheten av vattendrag. Det ska även vara ett skyddsavstånd på minst en meter till grundvattnet. Du bör inte gräva ner större mängder slaktavfall på samma plats.

På Jordbruksverkets webbplats kan du läsa mer om slaktavfall från jakt. 


Senast uppdaterad: 2020-06-02
Sidansvarig: Sofia Nyberg